En energigemenskap är medborgare som frivilligt har organiserat sig för produktion, lagring och delning av energi inom gemenskapen.

Begreppet energigemenskap introducerades av EU som ett av flera verktyg för att fasa ut fossila bränslen och öka EU:s och enskilda länders robusthet. Tillsammans med medborgare kan företag och lokala myndigheter delta i energigemenskapen. Energiföretag kan inte bli medlemmar.

Energigemenskap är mer utbrett i Europa än i Sverige. I Storbritannien och Tyskland finns flera tusen registrerade energigemenskaper. I hela EU finns uppskattningsvis 9 000 energigemenskaper. I Sverige är det oklart hur många energigemenskaper det finns eftersom definitionen är otydlig och eftersom nationellt register saknas. Med en bred definition uppskattas det finnas strax över 100 svenska energigemenskaper, varav majoriteten är vindkrafts- och solenergikooperativ. 

Bolagsverket har angett att en energigmenskap bör organiseras som en ekonomisk förening. I februari 2024 gav regeringen Energimyndigheten i uppdrag att utreda förutsättningarna för att bilda och bedriva energigemenskaper och behovet av främjandet av insatser. 

I Sverige har fenomenet energigemenskap funnits i omkring femhundra år. När bönder på 1500-talet gick samman för att bygga en vatten- eller vinddriven spannmålskvarn var det ett exempel på energigemenskap. I slutet av 1800-talet blev böndernas kvarnar eldrivna. Ett vanligt arrangemang var att kvarnen ägdes av en samfällighet med bönderna som delägare. Idag kan alla svenskar köpa andelar i vindkrafts- och solenergikooperativ.